|
|
|
Tillbaka
|
Här berättar jag om lite olika principer på
högtalarsystem för PA-ljud, oftast med olika Nexo system som exempel eftersom
jag det är dom jag oftast använder i hyrsamanhang. Denna beskrivning
är inte en recension på olika fabrikat utan en grov beskrivning
på olika principer. |
|
Högtalarna är den del i ljudsystemet som för
det mesta påverkar återgivningen mest. Därför
bör man lägga stor vikt att välja rätt
högtalarsystem till den lokal eller det område
man vill täcka. I PA sammanhang handlar det oftast om
att täcka stora ytor med jämn och tilräcklig
ljudnivå. För att detta ska kunna uppnås
handlar det ofta om att få en placering av högtalarna
tillräckligt högt för att inte "spela
öronen av" dom som befinner sig nära, och samtidigt
kunna spela så högt så att ljudtrycket räcker
bort till bakersta delen av området. Oftast använder
man sig av någon möjlighet att rikta ljudet från
lådan, eftersom man oftast har en scen eller liknande
i närheten av högtalarna. Skulle man använda
sig av rundstrålande ljudkällor skulle högsta
ljudnivån förmodlingen bli på scenen, och
det vill man inte. De vanligaste sätten att åtsakomma
riktade ljudkällor är olika hornkonstruktioner och
kopplingsegenskaper mellan ljudkällor. Horn fungerar
bra på högre frekvenser men blir lite problematiskt
vid lägre frekvenser p.g.a. våglängder som
gör hornen fysiskt mycket stora.
|
|
Hur fungerar det då med t.ex. Nexo PS lådor ? Lådan har en
lf-driver monterad i en basreflex låda och en hf-driver
monterad i ett assymetriskt horn. Det är inte en så
dum konstruktion eftersom man med det assymmetriska hornet
erhåller bra täckning i bredd närmast högtalaren,
samtidigt som den blir smal om man kommer över lådan
i vertikalled. I och med detta så når man långt
och får bra täckning nära lådan. Det
enda man ska tänka på är att lådan ska
placeras högre än publiken och, beroende på
sluttning i salongen, lutas frammåt.
|
|
Men större system typ Nexo Alpha då ? Tja, där
har man inte fördelen med ett asymmetrisk horn utan den
spelar lika högt och lika långt åt alla håll
inom spridningsområdet. Fördelen med systemet är
att man har fungerande horn längre ner i frekvenserna,
så möjligheten att rikta ljudet blir bättre.
Idealplaceringen är ofta högt flygna (hängda
i taket ) lådor med någon form av s.k. downfill
för de närmaste publikplatserna. Tack vare den begränsade
och exakta spridningen kan man bygga stora kluster med förutbestämnd
täckningsyta.
|
|
Linearray då ? Jovars, modeord av rang. Alla tillverkare
gör linearrayer vare sig dom är bra eller dåliga.
Principen har funnits länge. Om man tittar in i en gammal
kyrka eller samlingslokal hittar man ofta gamla pelarhögtalare.
Linearray system bygger på samma principer som dom.
Det är det andra sättet att skapa en riktad ljudkälla.
Man använder sig av principen att två likadanna
ljudkällor samverkar och uppträder som en ljudkälla.
Detta inträffar om avståndet mellan dessa och frekvensen
(våglanden) stämmer överens. Detta är
ett fenomen som man kan lätt testa med två högtalara
placerade nära varandra. Den ärrade ljudteknikern
fäller nån kommentar om att "Dom kopplar runt
450Hz...". Då har man fått en kraftig lob
på ett ganska smalt frekvensområde tack vare dessa
principer. Samtidigt får man utsläckning utanför
"loben" på samma frekvenser. Det man gör
i linearrayklustret är samma sak men högtalarlådorna
har optimerats för att kunna samverka på nästan
hela örats frekvensområde. Man ska komma ihåg
att denna optimering är mycket svår att göra
och få tillverkare har gjort riktigt bra system. Fördelarna
är att vid normala arenor och den typen av lyssningsrum
kan man uppnå väldigt exakt avgränsad täckning.
Ett måste är att man nogrant beräknar täckningsområdet,
högtalarplaceringen och vinklingen av och inom klustret.
Nogranhet ner på en tiondels grad är ingen ovanlighet
i dessa samanhang.
|
|
|
|
| |